Rättigheter och skyldigheter
Den skogsfastighet som du äger är fast egendom. Det växande trädbeståndet är en del av skogsfastigheten.
Som skogsägare kan du låta göra en skogsbruksplan för din lägenhet, göra olika skogsvårdsarbeten och till exempel besluta om du går med i certifieringen. Du är inte förpliktigad till avverkningar, men avverkningar är en del av god skogsvård. Skogscentralens myndighetsfunktion övervakar att skogslagarna efterföljs på skogsfastigheterna.
Praktisk handledning i skogsvård och -användning finns i Tapios Råd i god skogsvård vilka regelbundet uppdateras. De ligger som grund för skogscentralens rådgivning och skogsbruksplanering.
Nuvarande skogslag trädde i kraft 1997 och gäller alla ägargruppers skogar. Lagen begränsar alltför hårda avverkningar av växtlig skogsmark och förnyelse i ett alltför tidigt skede. Dessutom begränsar den behandlingen av livsmiljöer av stor betydelse för mångfalden. Skogslagen förpliktar också till att grunda ett nytt bestånd efter slutavverkning.
Som skogssägare måste du se till att en anmälan om användning av skog har lämnats till Skogscentralen minst 14 dagar före alla kommersiella avverkningar. Anmälan görs i regel av den som gjort stämplingen eller av köparen, som sänder anmälan till Skogscentralen.
Skyldigheten att förnya skog är en del av hållbart skogsbruk i Finland
Skogslagen förutsätter att skogsägaren bör tillse, att ett nytt plantbestånd etableras efter slutavverkning. Åtgärderna för anläggande av plantbestånd bör slutföras inom tre år efter att slutavverkningen har slutförts. Arbeten för grundande av plantbestånd är till exempel röjning, markberedning, plantering, sådd samt bekämpning av gräs och sly.
En anmälan om grundande av plantbestånd bör lämnas till skogscentralen. Ansvaret för att anmälan lämnas finns hos skogsägaren. Förutom grundandet av plantbestånd, bör skogsägaren sörja för att det inom rimlig tid uppstår ett utvecklingsdugligt plantbestånd som inte omedelbart hotas av annan växtlighet.
Skogslagen har definierat särskilt viktiga livsmiljöer som är viktiga för bevarande av skogarnas mångfald. Om dessa livsmiljöer befinner sig i naturtillstånd eller ett tillstånd som påminner om detta, skall de skötas och användas så att livsmiljöernas särdrag bevaras. De särskilt viktiga livsmiljöerna är ofta små till arealen, varför det i regel är skäl att i sin helhet lämna dem obehandlade.
Vid beståndsvårdande avverkningar och gallringar får beståndet inte gallras alltför hårt. I första hand bör man kvarställa träd av god kvalitet i god tillväxt i det övre kronskiktet. Avverkningen bör utföras så att skador på det kvarvarande beståndet undviks.
I Lappland regleras skogsanvändningen noggrannare för at undvika att skogsgränsen förskjuts söderut.
Lag om bekämpning av insekt- och svampskador i skog har stiftats för att begränsa den risk för insekt- och svampskador som virkesförråd och stormskador kan förorsaka växande bestånd.
Ersättning av älgskador regleras i viltskadelagen.
Lag om finansiering av hållbart skogsbruk definierar de skogsvårdsarbeten inom privatskogsbruket, vilka kan finansieras med statsstöd eller räntestödslån. Jord- och skogsbruksministeriet reglerar användningen av finansieringsstöd. Stödet för enskilda projekt fastställs utgående från arbetsslag och den ort där skogen är belägen. Finansieringsstödet är skattefritt och ansöks hos Skogscentralen.
Statsstöd och -lån kan användas för åtgärder i avsikt att trygga virkesproduktionens hållbarhet och skogarnas biologiska mångfald. Dessutom kan bidrag ges till projekt för vård av skogsnaturen, så som landskapsvård och vård och iståndsättning av viktiga livsmiljöer.
Råd i god skogsvård
Råd i skogsvård är avsedda att vara riktlinjer för skogsvården i alla ekonomiskogar. De metoder som föreslås rekommenderas i alla skeden av skogskultur. Råden i god skogsvård är inte förpliktande för skogsägaren, utan de är riktgivande råd för god skogsvård.
Råden grundar sig på forskningsresultat och långvarig erfarenhet av skogsvård. Målsättningen med skogsvård i enlighet med råd i god skogsvård är att uppnå en bättre avkastning och större säkerhet i bevarande av skogsnaturens mångfald än skogslagens miniminivå förutsätter.
Andra lagar i anslutning till skogsvård och -användning
Skogsvårdsavgiften är en avgift av skattenatur som grundar sig på lag om skogsvårdsföreningar. Beskattaren driver in avgiften och betalar ut den till skogsvårdsföreningarna.
Naturvårdslagen definierar skyddade naturtyper. Livsmiljöerna för hotade djurarter som definieras i lagen bör bevaras. Flygekorre och vitryggig hackspett är exempel på sådana djurarter.
Lag om enskilda vägar gäller alla enskilda vägar, till vilka också andra än fastighetsägaren har nyttjanderätt. En väg som i huvudsak är avsedd för skogsbrukets transporter kallas skogsväg.
Markanvändnings- och bygglagens syfte är att reglera markanvändning och byggande på ett sådant sätt, att det skapas förutsättningar för en god livsmiljö samt att befrämja ekologiskt, ekonomiskt, socialt och kulturellt hållbar utveckling.
Vattenlagen är den mest omfattande miljölagen i Finland. Den reglerar heltäckande olika sätt att använda vatten. Vattenlagen tillämpas på olika projekt och funktioner, vilka på något sätt är i anslutning till vatten och användning av vatten.
Miljöskyddslagen reglerar miljöförstörelse samt förpliktelser och regler i anslutning därtill. Lagen föreskriver om skydd av jordmån, luft och vatten.
