Slutavverkning

En skogsägare som idkar ett lönsamt skogsbruk förnyar sina trädbestånd när trädens tillväxt har avstannat och det inte längre lönar sig att satsa på mertillväxt. Vid slutavverkningen är avverkningsvolymen störst och avverkningsinkomsterna högst. En allt mindre grön krona och avtagande årlig tillväxt anger att trädbeståndets tillväxt avmattas.

Skogslagen anger gränserna för när skogen är förnyelsemogen, dvs. när slutavverkningen kan genomföras. Kriterierna är trädbeståndets medeldiameter eller ålder. Skogslagen anger också att en ny skog ska anläggas efter en slutavverkning.

Rekommendationen är att en granskog på frisk momark i södra Finland förnyas när medeldiametern är 26–30 centimeter eller när den är 70–90 år gammal. Glasbjörken kan förnyas redan vid 50 års ålder. En tallskog på torr momark bör förnyas när medeldiametern är 22–26 centimeter. Det finns motsvarande rekommendationer för trädbestånd i mellersta och i norra Finland. Skogen kan förnyas innan den kommer upp till de nedre gränserna i rekommendationerna av speciella orsaker, som t.ex. när trädbeståndet är av dålig kvalitet eller angripet av sjukdomar. Skogen kan slutavverkas i förtid även när markanvändningen ändras.

Skogsägarens egna mål, de ekonomiska och biologiska, påverkas förnyelsebeslutet. Förhoppningen är att timmerandelen i trädbeståndet ska öka de sista åren före slutavverkningen. För exempelvis gran ökar risken för rotröta och den rötskadade andelen stiger med stigande ålder. Omloppstiden blir kortare med en tidig förnyelse och det blir också tidigare dags för första gallringen i den nya skogen.

Skogsfackmännen hjälper dig att planera avverkningar. En skogsförnyelse är en helhet som det lönar sig att planera från avverkningstidpunkten ända fram till gräs- och slyröjningen i den nya skogen.

Anmälan till Skogscentralen

Avverkningssättet och avverkningstidpunkten ska meddelas till Skogscentralen med en anmälan om användning av skog och en kartbilaga. Ofta är det ett ombud eller en skogsfackman som skogsägaren befullmäktigat som fyller i anmälan och skickar den vidare till Skogscentralen i elektronisk form. Anmälan ska finnas hos Skogscentralen minst 14 dagar innan avverkningen inleds.

En stämplingslängd, som består av avverkningsytor, innehåller förutom en uppskattning av virkesvolymer även miljödirektiv. På området kvarlämnas naturvårdsträd, som upprätthåller mångfalden. Lövträd, speciellt asp, lämpar sig bäst som naturvårdsträd. Naturvårdsträden ska helst lämnas i grupper. Gränserna för särskilt viktiga livsmiljöer, som är skyddade enligt skogslagen, dras oftast så att de blir utanför avverkningar.

Den närmiljö som kantskogarna nära lagobjekten bildar behandlas så att inte lagobjektens särdrag äventyras. Vid stränder intill vattendrag lämnas en skyddszon, vilket innebär att närområdet antingen lämnas orört eller behandlas försiktigt. Skyddszonen ska hindra fasta partiklar och näring från att sköljas ut i vattendrag.

En skogsägare som låter utföra en slutavverkning är också enligt lag skyldig att förnya skogen. I södra Finland ska det finna en utvecklingsduglig plantskog tre år efter att avverkningen är slutförd eller fem år efter att avverkningen påbörjats. När förnyelsen är säkerställd, ska det skickas en anmälan om anläggande av plantbestånd med figurkarta till Skogscentralen.