Anläggande av plantbestånd
En satsning på skogsförnyelse är en investering för framtiden. Med en förnyelseavverkning följer alltid också förnyelsearbeten. Skogsodling eller naturlig förnyelse ger den nya plantskogen.
Till förnyelsearbeten hör hyggesrensning, tillräcklig markberedning för växtplatsen (och eventuell hyggesbränning) samt odling, dvs. sådd eller plantering. Vid naturlig förnyelse bör markberedningen i regel utföras som harvning eller fläckupptagning. Du kan också själv utföra många förnyelsearbeten med gott resultat. Som skogsägare bör du följa med förnyelsen så att förnyelsen säkerställs.
En skogsägare som låter utföra en slutavverkning är också enligt lag skyldig att förnya skogen. Förnyelseåtgärderna ska slutföras inom tre år efter att avverkningen är slutförd. När förnyelsen är säkerställd, ska det skickas en anmälan om anläggande av plantbestånd med figurkarta till Skogscentralen, som innehåller figurnummer, areal och förnyelseträdslag.
Det är möjligt att få statsstöd för skogsförnyelse enligt lagen om finansiering av hållbart skogsbruk (Kemera-lagen) om avverkningsinkomsterna blir mycket små jämfört med förnyelsekostnaderna och det inte beror av skogsägaren. Det är också möjligt att få statsstöd, när skogsodling måste utföras på grund av storm-, snö- eller annan skada.
Planera den nya skogen
Planeringen av förnyelsekedjan inleds med val av trädslag som ska passa för jordarten eller torvmarkstypen. Det är vanligen gran eller vårtbjörk på växtplatser som är minst blåbärstyp eller bördigare. Tall är huvudträdslag på kargare växtplatser. Växtplatsen och förnyelseträdslaget bestämmer förnyelsesättet och behovet av markberedning. Kalavverkning är vanligast och det innebär att nästan alla träd på området fälls. Enbart naturvårdsträd som ska främja mångfalden kvarlämnas.
Förnyelse genom odling eller på naturlig väg
På karga växtplatser där tall är huvudträdslag kan målet vara naturlig förnyelse och då kvarlämnas fröträd på ytan i samband med avverkningen. Huggning av gran i skärmställning är det andra sättet att förnya skogen på naturlig väg. Då kvarlämnas större träd som får växa vidare ovanpå plantorna. Vid naturlig förnyelse tas fröträden bort från figuren så fort som möjligt när det finns en utvecklingsduglig plantskog.
Skärmträd av björk och gran som vuxit ovanpå granplantor tas bort vid den första eller andra avverkningsomgången. Hänsyn ska tas till plantskogen som uppkommit på naturlig väg så att den inte skadas. Skärmträden ska tas bort så snart det finns ett plantuppslag, senast när de högsta plantorna i plantskogen är 50 centimeter höga.
Sådd och plantering är de två alternativen för skogsodling. Vanligast är kalvverkning och plantering av täckrotsplantor med planteringsrör. Markberedning behövs nästan alltid och ibland behöver ytan också hyggesrensas. Markberedningen förbättrar växtförhållandena för plantorna; minskar konkurrensen med annan vegetation och förbättrar vattenhushållningen i marken. Det är bara på de kargaste växtplatserna som konkurrensen med gräsvegetationen inte försvårar förnyelsen.
Markberedning och hyggesrensning är grunden för förnyelsen
Vid hyggesrening tar man bort de småträd som försvårar förnyelsen. Alla småträd som blivit kvar vid avverkningen röjs bort från skogsodlingsytor med tall och björk. Utvecklingsdugliga barrträdsplantor som växer i grupper och som är under en meter höga kan sparas.
Aspen sprider tallens knäckesjuka, som är en svampsjukdom som skadar tallens toppskott. På ytor som ska förnyas med tall borde asparna ringbarkas före slutavverkningen. Alternativt kan man hindra aspen från att bilda skott genom att använda bekämpningsmedel.
Små dälder, sanka marker, berg och andra objekt som är av ringa värde för virkesproduktion lämnas utanför hyggesrensningen. Enar, rönnar, sälgar och hasselbuskar sparas, då risken för att de ska störa plantornas utveckling är mycket liten.
Fläckhögläggning är den markberedningsmetod som bör användas på frisk momark. Mineraljorden vänds till en hög som packas samman. Plantan planteras mitt i högen. Fläckupptagning är en markberedningsmetod, där man tar bort humusen och blottar mineraljorden. Metoden passar på karga växtplatser och även vid sådd. Vid harvning fås en harvningsfåra i vilken mineraljorden blottas. På vattensjuka finkorniga mineraljordar grävs fåror i samband med högläggningen och torvmarker behöver dikas i samband med högläggningen. På samma förnyelseyta kan användas flera markberedningsmetoder. Markens bördighet och dess egenskaper avgör vilken metod som ska användas. På de kargaste används fläckupptagning, på försumpade marker och finkorniga vattensjuka lermarker används högläggning med fåror och på de mest vattensjuka torvmarkerna används dikningshögläggning.
Kontroll av plantskogen
Tre till sex år efter att förnyelsearbeten är slutförda bör skogsägaren kontrollera plantskogen.
Lämplig tidpunkt för kontroll är:
- vid plantering; efter 2–3 växtperioder
- vid sådd; efter 3–4 växtperioder
- vid naturlig förnyelse; 3–6 växtperioder efter markberedningen
Du kan avgränsa en cirkelprovyta på 50 m² med hjälp av en fyra meter lång käpp. Genom att multiplicera plantantalet i cirkelprovytan med 200 får du planttätheten per hektar. Om det finns 12 plantor på provytan är planttätheten per hektar 200 x 12 eller 2 400 st.
Håll ett öga på stora öppningar och märk ut dem i terrängen i samband med kontrollen. Då hittar du lättare de delar på figuren som ska kompletteras. Kontrollera samtidigt om det finns behov av gräs- och slybekämpning.
